Jag kan inte sätta fingret på när själva fixeringen vid min kropp började. Det är som att den alltid har funnits där. Jag kommer ihåg när jag var runt 9-10 år och jag ställde mig på vågen. Då stod den väl på runt 35 kg. Sen tänkte jag "Men om jag tränar lite nu, undra om jag kommer gå ner i vikt då..?". Så jag började göra armhävningar och situps på badrumsgolvet för att sedan, några minuter senare, ställa mig på vågen igen. Och ser man på. jag gick ner 0.3 kg. Vad enkelt!

Det var inte ofta det hände, men jag tror att jag alltid har haft i bakhuvudet att jag måste vara smal. Och det kan jag faktiskt erkänna att jag alltid har varit. Jag har gått på sporter som ridning, gymnastik, innebandy och fotboll. Jag gick i en idrottsinriktad klass i högstadiet. Det har gjort att jag egentligen alltid har varit fysiskt aktiv. Jag har alltså inte behövt tänka så mycket på vad jag har stoppat i mig. 

Jag var en av dom sista i klassen att få bröst. Jag fick höra många kommentarer om det och det gick så långt att jag började söka på google "Hur får man större bröst" eller "Hur kan jag göra så brösten börjar växa". Jag funderade till och med på bröstförstoring. Jag var då runt 12 år. Efter något år förstod jag att det var all min träning som gjorde att mina bröst knappt hade börjat växa. 

Eftersom jag tränade mycket så åt jag även ganska stora portioner med mat. Jag fick alltid höra att jag kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Min mamma sa alltid att jag var den som åt mest i familjen. Jag var också en riktig godisgris och älskade alla former av godis och bakelser. Jag kunde äta utan att gå upp i vikt. Jag stördes inte av kommentarerna då. Jag såg det varken som positivt eller negativt. Det var inget speciellt. Men saker förändras..


Nästa del kommer snart.