Min historia - del 3
Del 2 hittar du här.
Ja, 58 kg vägde jag och jag tänkte att om jag gick ner några kilo bara skulle min kropp bli jättefin! Jag började svälta mig själv. Jag åt ingen frukost, ingen lunch och väldigt lite middag. Jag gick ner ungefär 3 kg på bara en vecka, vilket bara var muskler. Men det visste jag inte då och jag tänkte "Vilken superbra metod för att banta! Varför har ingen gett tips om det här förut?"
Jag gick ner till 54 kg och där tog det stopp. Hur lite jag än åt gick jag inte ner mer i vikt. Jag tränade dock ingenting då. Efter ett tag förstod jag att det inte var ett bra sätt att gå ner i vikt på. Så jag började smått äta igen som jag gjorde innan det här. Såklart gick jag upp i vikt men inte till 58 kg som jag började på. Nej jag gick upp till 59 kg! Ett kilo mer än min "normalvikt". Det tog ju ett tag till jag kom upp på den vikten. Men jag kan säga att det var då jag satte stopp för maten och jag antar att det var då dom extremare tankarna kom. Det här var alltså sommaren 2011.
Ungefär samtidigt blev jag sviken av min kärlek och han gjorde mig djupt sårad! Jag började skära mig och så bestämde jag mig för att gå ner mer i vikt. Det var en jobbig period och jag kände verkligen att jag inte dög som jag var. Jag tvekade på allting i min omgivning och jag blev osäkrare än jag varit innan. Jag började gå ner i vikt igen eftersom jag bara åt frukost och middag, ingenting annat! Till julen 2011 låg min vikt på ungefär 54 kg igen och då bestämde jag mig för att mitt mål var att gå ner till 45 kg (det är fortfarande mitt mål).
Jag började träna väldigt mycket hemma på mitt rum. Jag var också ute och sprang och så gick jag hem från skolan vilket är 35-40 minuters promenad. Jag försökte hitta massa sätt att förlora vikt på. Började duscha iskalla duschar eftersom det skulle bränna mer kalorier. Jag började också få ångest väldigt ofta efter att jag ätit. Jag försökte spy upp maten men jag lyckades aldrig. Kände mig så extremt misslyckad och på den banan har det fortsatt.
Nu ligger vikten på 52 kg och jag kämpar för att gå ner mer. Som ni ser har jag inte haft riktiga ätstörningar särskilt länge. I ett år har jag haft tankarna. Och i några månader har jag haft ångest och värre ätstörningar. Det går inte en minut utan att jag tänker på hur min kropp är.
Ja, 58 kg vägde jag och jag tänkte att om jag gick ner några kilo bara skulle min kropp bli jättefin! Jag började svälta mig själv. Jag åt ingen frukost, ingen lunch och väldigt lite middag. Jag gick ner ungefär 3 kg på bara en vecka, vilket bara var muskler. Men det visste jag inte då och jag tänkte "Vilken superbra metod för att banta! Varför har ingen gett tips om det här förut?"
Jag gick ner till 54 kg och där tog det stopp. Hur lite jag än åt gick jag inte ner mer i vikt. Jag tränade dock ingenting då. Efter ett tag förstod jag att det inte var ett bra sätt att gå ner i vikt på. Så jag började smått äta igen som jag gjorde innan det här. Såklart gick jag upp i vikt men inte till 58 kg som jag började på. Nej jag gick upp till 59 kg! Ett kilo mer än min "normalvikt". Det tog ju ett tag till jag kom upp på den vikten. Men jag kan säga att det var då jag satte stopp för maten och jag antar att det var då dom extremare tankarna kom. Det här var alltså sommaren 2011.
Ungefär samtidigt blev jag sviken av min kärlek och han gjorde mig djupt sårad! Jag började skära mig och så bestämde jag mig för att gå ner mer i vikt. Det var en jobbig period och jag kände verkligen att jag inte dög som jag var. Jag tvekade på allting i min omgivning och jag blev osäkrare än jag varit innan. Jag började gå ner i vikt igen eftersom jag bara åt frukost och middag, ingenting annat! Till julen 2011 låg min vikt på ungefär 54 kg igen och då bestämde jag mig för att mitt mål var att gå ner till 45 kg (det är fortfarande mitt mål).
Jag började träna väldigt mycket hemma på mitt rum. Jag var också ute och sprang och så gick jag hem från skolan vilket är 35-40 minuters promenad. Jag försökte hitta massa sätt att förlora vikt på. Började duscha iskalla duschar eftersom det skulle bränna mer kalorier. Jag började också få ångest väldigt ofta efter att jag ätit. Jag försökte spy upp maten men jag lyckades aldrig. Kände mig så extremt misslyckad och på den banan har det fortsatt.
Nu ligger vikten på 52 kg och jag kämpar för att gå ner mer. Som ni ser har jag inte haft riktiga ätstörningar särskilt länge. I ett år har jag haft tankarna. Och i några månader har jag haft ångest och värre ätstörningar. Det går inte en minut utan att jag tänker på hur min kropp är.
Kommentarer
Trackback
